Biotips!
Oj, 2 inlägg på en och samma dag, det hade jag aldrig trott! Men så går de när man får söta telefonmeddelanden...
Men det här blir kort. Jag ville bara berätta att filmen jag såg med bästaste Londonkompisen på bio var superbra - "Män som hatar kvinnor" - baserad på Stieg Larssons första bok. Tips: Man borde se den!
P.s: Tack för fina meddelanden jag kommer sova på rosa moln inatt... <3.
Sov gott!!
Men det här blir kort. Jag ville bara berätta att filmen jag såg med bästaste Londonkompisen på bio var superbra - "Män som hatar kvinnor" - baserad på Stieg Larssons första bok. Tips: Man borde se den!
P.s: Tack för fina meddelanden jag kommer sova på rosa moln inatt... <3.
Sov gott!!
Förvirring och bloggningsförsök
Jaha då har man börjat blogga då... Det är sådant som händer när man kastat läxorna i soptunnan och datorn står och lyser sådär inbjudande i hörnet av skrivbordet...
Första bloggningsförsöket gick åt pipsvängen. När jag hade skrivit en hel massa text så skulle jag förhandsgranska. Problemet var att det sedan inte gick att komma tillbaka till föregående sida utan att trycka på tillbaka-pilen i webbläsarens fönster... Vilket då medförde att hela texten försvann...! Jippie, tänker Ida kl 2 på natten. Det fick helt enkelt bli att stänga av datorn och lägga sig...
"Förvirrad" heter det enligt vissa... "Du är så bräcklig nu så du kanske inte vet vad du gör", "Du kanske tröttnar" eller "Är du säker på att du vet vad du gör" är saker som jag hört hitills... För alla dessa människors sak så ber jag att få tacka för omtanken men att lägga det hela i en ny dager... Jag vet precis vad jag gör, bara för att jag har mått fruktansvärt dåligt en längre tid så innebär inte det att jag tappat förståndet. Och jag kommer absolut inte tröttna i det första taget.
Tjejen jag träffat är för närvarande den enda människan som gör mig riktigt lycklig. Hon kan få mig att le på 2 sekunder och det räcker faktiskt med att jag sitter här och bloggar för att ett leende ska sprida sig över mitt ansikte. Jag har kännt henne sedan länge vilket gör att jag redan innan visste hur härligt underbar hon var och är... Det är nog därför jag är så "head over heels" nu kanske... Även om vi inte delar de estetiska synsätten (såsom musiksmak) med varandra, så finns det något annat där som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Jag känner migg lycklig, glad och trygg med henne. Och som jag sa till en människa jag tycker mycket om idag - oavsett om det kommer leda till en längre framtid eller ej så kommer jag aldrig ångra att jag tog chansen att träffa henne för hon har redan gjort mig lyckligare än jag visste att man kunde vara... :-)
Honom kommer jag alltid att tycka fruktansvärt mycket om... Han kommer alltid vara en superbra vän och vara speciell för mig eftersom han har gjort så mycket för mig och vi har många fina minnen ihop. Det är därför det är så jobbigt att ha gjort honom illa.... Jag vill inte att han ska må dåligt... Jag orkar heller inte själv må dåligt hela tiden. Jag önskar att jag kunde känna mig glad för min egen skull lite mer... Samtidigt som jag vill vara ledsen för hans skull också, det är ju ändå jag som gjort det här... Det är en krånglig balansgång det där... Jag hoppas att han lyckas ta sig igenom det här, för jag vill kunna umgås som jättebra vänner...
Faktumet kvarstår alltså... Det är ingen förvirring trots allas funderingar. Jag vet vad jag vill och det är att vara med henne. Hon är mänligen den enda människan som gör mig lycklig bara genom att finnas till... :-). Tack för det säger jag bara...<3
Jaha, nu är det alltså dags att posta detta förbaskade inlägg och hoppas att det går. Sen ska jag stänga av datorn, sminka mig klart i det sista ljuset från dataskärmen (eftersom lampan har pajat^^) och sedan leta reda på matteboken...
I eftermiddag blir det bio - "Män som hatar kvinnor". Tveksamt inställd då jag läst böckerna och bildat mig en idé om hur saker och ting ser ut i dem... Men jag får väl se det som en rolig grej - kanske är den bra i alla fall. Bästaste Londontjejen och jag ska se den ihop och hon är för närvarande hög på Noomi Rapace så det kan ju smitta av sig... Jag återkommer med uppdateringar... C U Soon ;-)
Första bloggningsförsöket gick åt pipsvängen. När jag hade skrivit en hel massa text så skulle jag förhandsgranska. Problemet var att det sedan inte gick att komma tillbaka till föregående sida utan att trycka på tillbaka-pilen i webbläsarens fönster... Vilket då medförde att hela texten försvann...! Jippie, tänker Ida kl 2 på natten. Det fick helt enkelt bli att stänga av datorn och lägga sig...
"Förvirrad" heter det enligt vissa... "Du är så bräcklig nu så du kanske inte vet vad du gör", "Du kanske tröttnar" eller "Är du säker på att du vet vad du gör" är saker som jag hört hitills... För alla dessa människors sak så ber jag att få tacka för omtanken men att lägga det hela i en ny dager... Jag vet precis vad jag gör, bara för att jag har mått fruktansvärt dåligt en längre tid så innebär inte det att jag tappat förståndet. Och jag kommer absolut inte tröttna i det första taget.
Tjejen jag träffat är för närvarande den enda människan som gör mig riktigt lycklig. Hon kan få mig att le på 2 sekunder och det räcker faktiskt med att jag sitter här och bloggar för att ett leende ska sprida sig över mitt ansikte. Jag har kännt henne sedan länge vilket gör att jag redan innan visste hur härligt underbar hon var och är... Det är nog därför jag är så "head over heels" nu kanske... Även om vi inte delar de estetiska synsätten (såsom musiksmak) med varandra, så finns det något annat där som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Jag känner migg lycklig, glad och trygg med henne. Och som jag sa till en människa jag tycker mycket om idag - oavsett om det kommer leda till en längre framtid eller ej så kommer jag aldrig ångra att jag tog chansen att träffa henne för hon har redan gjort mig lyckligare än jag visste att man kunde vara... :-)
Honom kommer jag alltid att tycka fruktansvärt mycket om... Han kommer alltid vara en superbra vän och vara speciell för mig eftersom han har gjort så mycket för mig och vi har många fina minnen ihop. Det är därför det är så jobbigt att ha gjort honom illa.... Jag vill inte att han ska må dåligt... Jag orkar heller inte själv må dåligt hela tiden. Jag önskar att jag kunde känna mig glad för min egen skull lite mer... Samtidigt som jag vill vara ledsen för hans skull också, det är ju ändå jag som gjort det här... Det är en krånglig balansgång det där... Jag hoppas att han lyckas ta sig igenom det här, för jag vill kunna umgås som jättebra vänner...
Faktumet kvarstår alltså... Det är ingen förvirring trots allas funderingar. Jag vet vad jag vill och det är att vara med henne. Hon är mänligen den enda människan som gör mig lycklig bara genom att finnas till... :-). Tack för det säger jag bara...<3
Jaha, nu är det alltså dags att posta detta förbaskade inlägg och hoppas att det går. Sen ska jag stänga av datorn, sminka mig klart i det sista ljuset från dataskärmen (eftersom lampan har pajat^^) och sedan leta reda på matteboken...
I eftermiddag blir det bio - "Män som hatar kvinnor". Tveksamt inställd då jag läst böckerna och bildat mig en idé om hur saker och ting ser ut i dem... Men jag får väl se det som en rolig grej - kanske är den bra i alla fall. Bästaste Londontjejen och jag ska se den ihop och hon är för närvarande hög på Noomi Rapace så det kan ju smitta av sig... Jag återkommer med uppdateringar... C U Soon ;-)
