Made up my mind ;)
Det här inlägget är nog mer för mig själv än för er som ev läser, haha =).
Jag sitter här mitt i natten och filosoferar.
Känns som om det hänt en massa saker på sistonde både med mig själv och andra.
Kanske är det "livet" som sätter igång nu efter att jag slutat på Himpan? ;P
Ända sedan jag slutade där i Juni har jag gått o funderat på vad jag verkligen vill göra, vad som gör mig lycklig och vad som får mig att "get by" liksom. Vet inte varför det slog mig just nu ikväll. Kanske var det för att jag blivit dagmatte åt en bångstyrig dalmatinerpojk :P. Eller så slår visheten bara till ibland. Tvivlade när jag slutade på Himpan på om jag verkligen ville jobba med djur framöver och eftersom det var första gången någonsin som jag tvivlade på det så började jag vackla en hel massa. Men nu mitt i natten när jag var ute på innergården med Leopold så slog det mig att SJÄLVKLART vill jag jobba med djur! Ni vet - alla har vi något som får en att klara sig igenom de där jobbiga dagarna som kommer då och då i livet. Det kan vara en förlust av någon som står en nära, en känsla av att veta att en relation till någon man känner aldrig kommer bli som förr... Det kan vara misstagen man har gjort och som man vill glömma... Det kan vara allt möjligt för olika individer - allt lika hemsk och jobbigt för just den individen. Det är vid sådana tillfällen man behöver det där "lilla extra" i livet som gör en lycklig. För mig är det djuren som gör det. Och att få hålla på med det dagligen gör mitt liv så mycket bättre. Så mycket som jag trivdes på Himpan har jag aldrig någonsin trivts vare sig innan eller efter den tiden. Så nu är my mind settled. Djursektorn - here I come :P.
Jag sitter här mitt i natten och filosoferar.
Känns som om det hänt en massa saker på sistonde både med mig själv och andra.
Kanske är det "livet" som sätter igång nu efter att jag slutat på Himpan? ;P
Ända sedan jag slutade där i Juni har jag gått o funderat på vad jag verkligen vill göra, vad som gör mig lycklig och vad som får mig att "get by" liksom. Vet inte varför det slog mig just nu ikväll. Kanske var det för att jag blivit dagmatte åt en bångstyrig dalmatinerpojk :P. Eller så slår visheten bara till ibland. Tvivlade när jag slutade på Himpan på om jag verkligen ville jobba med djur framöver och eftersom det var första gången någonsin som jag tvivlade på det så började jag vackla en hel massa. Men nu mitt i natten när jag var ute på innergården med Leopold så slog det mig att SJÄLVKLART vill jag jobba med djur! Ni vet - alla har vi något som får en att klara sig igenom de där jobbiga dagarna som kommer då och då i livet. Det kan vara en förlust av någon som står en nära, en känsla av att veta att en relation till någon man känner aldrig kommer bli som förr... Det kan vara misstagen man har gjort och som man vill glömma... Det kan vara allt möjligt för olika individer - allt lika hemsk och jobbigt för just den individen. Det är vid sådana tillfällen man behöver det där "lilla extra" i livet som gör en lycklig. För mig är det djuren som gör det. Och att få hålla på med det dagligen gör mitt liv så mycket bättre. Så mycket som jag trivdes på Himpan har jag aldrig någonsin trivts vare sig innan eller efter den tiden. Så nu är my mind settled. Djursektorn - here I come :P.
Kommentarer
Trackback
